Priset är bara en sak, själva vinsten är nåt annat

Jag sa i början av sommarlovet att jag skulle trava själv innan sommarlovet var slut, gissa vad som hände. Jag klarade det dag innan skolan började, erkänn stolt jag är ;)
Det var så skönt att nå målet, precis innan starten dessutom. Fast det är inte det som är det viktigaste. Allt tar sin tid. Jag klarade det, bara ett plus i kanten att jag gjorde det dan innan skolan började ;)
     
Jag byggde själv stegen som tog med upp till målsnöret, steg för steg, kortsa sånna. Klumpen i magen försvann, dunstade bort. Jag glömde helt av att vara rädd, så skönt att slippa det liksom. Nu efter 6 månaders slit, tårar och rädsla så har jag nått dit, till himlen kan man säga, att våga ta det sista trappsteget upp och klippa målsnöret, själv. Såklart med stöd från en av världens bästa människor, min barndomsvän, ägaren av superponnyn ;)
    
När jag först satt upp på Flower visste jag att hon skulle bli en favorit, jag hade rätt. Jag har varit med Alex till stallet i stort sätt varje dag hela sommaren. Nya utmaningar, lärt mig sjukt mycket, lett en häst jag vart lite rädd för har jag också, men det var bara för att han var stor x) Kan ge mat till alla hästarna, vet hur jag sa bete mig bland hästarna. Vet hur dom kan vara. 
     
Jag KAN erkänna att jag är sjukt stolt över mig själv, vissa tycker bara ''amäh det är ju inget'' Men för mig som vart rädd i sissodär 6 månader tycker att det är sjukt bra!  På 2 och en halv månad har jag snart kommit över rädslan helt, vissa har det sjukt lätt, blir inte rädd om dom ramlar av, dom studsar lätt upp igen. Men det är skillnad från person till person, hur man är och hur man känner. Såklart att det bli ännu jobbigare om man inte sitter upp igen förns efter nåra månader, men jag ville verkligen inte då, trodde inte att jag skulle bli ett dugg rädd, OJ så fel man kan ha. 
Man lär av sina misstag, och det är en grej jag ALDRIG gör om igen, sen kanske jag ska skaffa mig bättre balans också ;)
    
Ni vill inte gå igenom samma grej, verkligen inte. Så SITT UPP om ni trillar av, även om det tar emot. Det lönar sig, jag lovar. 
    
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn (krävs):
Kom ihåg mig?

E-mail: (visas ej, krävs)

Hemsida:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0